The Art of Lightness

Vi arbetar med hästen i harmoni. Harmonin är avslappnande för både häst och ryttare. Det finns inget att motsätta sig när häst och människa rör sig som en och samma varelse. En skicklig hästmänniska har förmågan att både “driva” och “föra” utan att röra eller oroa hästen. De människor som förstår detta, använder rep och tyglar med samma avsikt av lätthet som psykologi. Att arbeta hästen med denna sorts precision och omtanke skapar en förbindelse som inte är möjlig i den så vanliga metoden av påtvingat arbete. När de flesta människor “utbildar” hästar, berövar de hästen från dess “centrum” och påtvingar sitt eget. Man tycker sig vara förmer än hästen och det är som att säga till den att den inte är värd någonting. Att arbeta med hästen som en sann partner är att dela ett centrum och att påbörja den processen är som att bli förälskad. Först är hästen centrum, sen när hästen inser att vi inte är ett hot utan snarare en vän, börjar hästen tillåta oss att också vara centrum.

Harmoni är resultatet av korrekt användning av hjälper. Hjälperna eller signalerna bör inte ses som verktyg för att förflytta hästen, utan som ett medel för att kommunicera en idé. Hjälperna används för att etablera harmoni och en kontakt med hästens sinne. Om vi i början tar oss tiden att vänja hästen vid harmoni, har vi skapat det enda verktyg vi behöver för att föra hästen till högsta nivån. Hästen kommer att söka harmonin och den kommer att finna den igen. Det är såhär vi skapar en briljant ridhäst!

Utveckla känslighet och lätthet genom beröring

I Autentisk horsemanship som är grundläggande i Naturlig ridkonst, använder vi inte tryck, press, obehag eller tvång för att kommunicera med hästen. Istället använder vi fina nyanser av beröring, impulsliknande stimuli och vibrering. Stimulering istället för tryck. Tryck mot hästens vilja, oavsett hur varsamt det är, förminskar hästen och tvingar den att underkasta sig vår vilja. Att inte låta hästen säga nej eller slippa undan vår begäran bygger osäkerhet i hästen. Genom dominans har hästen inget annat val och kommer inte undan begäran förrän det önskade resultatet är uppnått. Att inte låta hästen säga nej eller slippa undan vår begäran bygger osäkerhet i hästen och skapar underkastelse. Vi vill inte ha underkastelse utan istället en kommunikation genom förståelse, villighet, samarbete och glädje. Lätthet genom lätthet.

Beröringen vi använder måste vara extremt lätt genom hela arbetet från marken och vidare upp till hästryggen. Intervallerna, nyanserna av beröring går från lätt till mjuk, till fast. Vi ändrar inte “formen” på hästens skinn eller gör en märkbar inbuktning på dess kropp. För att förstå nyansen, prova att föra din hand långsamt mot din egen arm och märk första ögonblicket du känner beröringen. Det är lätt beröring. Det är som vikten av en tygel eller ett rep. Mild beröring är bara nästa nyans, inte mer. En fast beröring är nästa steg upp och används bara korrigerande. Tänk på att jag inte talar om tryck. Har beröringen blivit tryck har vi redan använt för mycket. Kom ihåg att hästen kan känna en fluga landa på dess kropp! Det kan inte bara vara såhär lätt, det kan vara lättare än du kan föreställa dig. Och i det lättaste av beröring ligger magin av att arbeta med hästar.

Första inledande arbetet av att börja utveckla kontakt och känslighet med hästen, som leder till att lära hästen lätta hjälper, “the art of lightness” börjar med beröring (som kan utvecklas till beröringsmeditation) av hästen i boxen. Arbetet är bara följande, inte bestämmande. Alla rörelser innehåller “till och från” av naturlig rörelse. Utbildningen är ett språk av känsla. Människan måste utveckla känsla för takt och lyssna interaktivt genom beröring. Våra händer är otroligt känsliga och för att bli en hästmänniska och en duktig ryttare bör man utveckla nyans och subtilitet och variation i beröringen. Första stadiet är att vi bara använder beröring utan riktning, utan mål. Det är extremt viktigt att vi inte har någon annan avsikt annat än att följa. Vår beröring ska vara välkomnande och därför engagerande. Detta utvecklar färdigheter i hästen av mental skärpa och fokus, när den flyttar sitt sinne för att följa vår hand.

Teknik och effekter

Med händerna: Vi börjar med hästens huvud och arbetar bakåt över hästens kropp och lyssnar till responsen. Om hästen flyttar sig, följer vi med. Vi måste ha ett förhållningssätt till detta arbete utan något mål i sikte, annat än relationen. Vi pressar inte hästen. Vi engagerar dess nyfikenhet. Första arbetet är att helt enkelt bara följa hästen. När hästen är villig att acceptera vår närvaro och vår fysiska kontakt, då upprätthåller vi kontinuitet. När hästen har ett intresse av att stanna med vår beröring, då kan vi börja föreslå form och rörelse. Kärnan av idén är dock harmoni, inte ett färdigt mål. Vi växlar beröringen genom att rytmiskt förlänga fingrarna, och slappnar av i dem med kupad hand för mjuk beröring. Sammandragning och avslappning.

Hur får vi rörelsen? Tänk på de gamla sagorna där hästen är en varelse av Poseidon. Metaforen att hålla i vårt sinne är att det är kraften i havet som förflyttar hästen. Vi tänker på ljudet från havet. Vi förflyttar rytmiskt som havets vågor. Förflyttar med en medvetenhet av kärnan i oss själva och vår egen inre rörelse överförs till hästen. Vi har en lugn puls och andning. Andning från buken. Hästar är långsamma och rytmiska. Människor är oregelbundna, ryckiga och snabba. Därför måste vi sakta ner oss själva.

Med repet: När vi arbetar med ett rep bör det vara mjukt, ha tyngd och vara tillräckligt långt, ca 3,5 meter för att kunna läggas runt hästen. Repet förs mjukt över hästens rygg, ben och under magen. Hästen görs okänslig för det som ett hot utan att bli avtrubbad, men ska vara känslig för det som ett taktilt välbehag. I nästa steg erbjuder repet vägledning till förflyttning genom vikten av det runt hästens kropp som föreslår till och från. Vi drar inte eller tvingar med det. Vi vibrerar med det och använder rytm, växlar mellan rakt och slackt rep genom rytmisk mjuk beröring mot hästens kropp, och att vibrera det med darrande hand.

Med kvist: Vi kan också använda beröring med en kvist som spö. Det kan vara från en till två meter i längd. Det är en förlängning av armen som vi kan introducera för hästen från ett säkert avstånd till idén om beröring för en häst som aldrig blivit berörd, som är skrämd, blivit misshandlad eller är aggressiv. Beröringen behåller känslan beskrivet tidigare och tanken är att skapa välbehag. Det är förberedelse för att lära hjälperna från marken. Kvisten får aldrig användas till att straffa eller slå hästen med. Det är en förlängning av armen. Spöet kan användas rytmiskt och kan påverka genom fysisk beröring, men också genom att bara interagera med utrymmet runt hästen. Variationerna av beröring är att stryka (smeka), glida, rytmisk stimulering med regelbunden kontakt eller kontinuerlig beröring.

Först etablerar vi en angenäm beröring och hästen kommer att börja slappna av när vi närmar oss den. Hästen börjar utveckla ett intresse av den harmoniska kontakten med oss. Härifrån kan vi börja introducera konversationen som kommer att bli hjälperna. Huvudkärnan av interaktionen är fortfarande relationen. Vi får inte bli målorienterade utan följa relationen dit den leder, inom gränserna för säkerhet. Beröringen när den innehåller riktning, är antingen till eller från hästens kropp. Våra impulser föreslår antingen eller kom. Vi spelar med sensitivitet och vår beröring håller sig fascinerande för hästen. Vi tappar inte relationen för målets skull. Enda målet är relationen. Beröringen kan föreslå återhållsamhet eller impulsion och måste ske i harmoni för att vi inte ska tappa kontakten med vår partner. Hästen blir engagerad i vår beröring. Vi driver den inte in i rörelsen, utan vår beröring för hästen in i dansen.

Kontroll och säkerhet

När vi arbetar med en häst behöver vi ha kontroll för att hålla oss i säkerhet. De flesta hanterare och ryttare gör misstaget att tro att kontroll kommer från inskränkning och rädsla. När vi är hotade blir vi spända och ser den andra individen som ett hot och reagerar utifrån adrenalin och ego istället för utifrån relation och förbindelse. Om vi ingriper mot en häst på en fysisk nivå, förlorar vi. Att orsaka hästen smärta gör att vi förlorat. Vi kan få ett fysiskt system att fungera men även om det är gjort med skicklighet fungerar det dåligt. Det kan vara precist och även framkalla applåder från publik, som inte ser bakom masken, men att rida en fysiskt dominerad häst får bara en marionett-liknande respons från en underkuvad varelse. Genom att arbeta med hästens sinne, presterar den som en villig danspartner med briljans bortom vår fantasi. Hästen är verkligen i all sin prakt värd ansträngningen att lära sig en sann kommunikation baserad på sinnet.

Känslomässig kontroll av oss själva leder till kontroll av hästen. Om vi är spända, osäkra eller för drivna blandas våra egna känslor med i processen. Vi behöver ha en avslappnad koncentration och när vi ber om rörelse är lugnet vårt första attribut och relationen är målet, inte rörelsen. Rytm underlättar avslappning och beröring styr koncentrationen.

This entry was posted in Artiklar and tagged , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *