Sitshjälpen/Vikthjälpen

Sitsen är en huvudsaklig och viktig kanal för effektiv kommunikation. På det sätt vi sitter på en häst, avgör om vi finner denna vanliga balans eller förstör den totalt. Särskilt på 1900-talet blev en viss stil av ridning på modet som frångått mycket från naturen av ridning och från den naturliga ridstilen. Den moderna ridsporten och den moderna sporthästuppfödningen bär ansvaret för detta.

Överkroppen på en ryttare på en normalstor häst har en axelhöjd på upptill över två meter. Föreställ dig att bära en person på axlarna på denna höjd. Du skulle känna varje skiftning av vikten över dig väldigt tydligt och med största sannolikhet finna det väldigt obekvämt. När du börjar röra dig kommer varje viktändring att ha en mycket större effekt, och du skulle behöva göra en stor ansträngning för att behålla din egen balans och röra dig framåt med någon grad av regelbundenhet. Situationen är exakt densamma för hästen. Varje skiftning av ryttarens vikt kommer att vara märkbar som en extrem störning av hästens redan ömtåliga balans.

 

En naturlig sits

Vi måste först börja med att hitta en korrekt sits på hästen. Detta innebär att hitta en bekväm och naturlig sittande position. När vi sitter barbacka på en häst intar vi alltid en typisk position med lätt bakåtlutad överkropp med ryggen rak eller lätt rundad. Bäckenet är lätt tippat framåt och benen långa och sträckta nedåt längs hästens sidor. En naturlig och korrekt position för att sitta på en häst. Bäckenet och ryggen kan ta upp rörelsen från hästen och på samma gång påverka och kontrollera bakdelen. Dunsandet från hästen förs inte över till ryttarens överkropp på grund av bäckenets fria rörelse. Om vi sitter på hästen med en svankig rygg, blir det nästan omöjligt att kompensera för hästens rörelser.

Ryttarens höfter och axlar är alltid parallella på samma nivå. Överkroppen ska vara lätt bakom lodlinjen och hästens rörelse ska inte föras över från naveln till överkroppen. Många ryttare som inte är medvetna om sin sits, sitter krokigt på sina hästar vilket leder till en ojämn börda till ena sidan och därför till oönskade rörelser från hästen och slutligen belastningsskador. Dessa ”olydnader” följs ofta av korrigerande jabbande med sporrar, från vilket det enda hästen lär sig är att inte reagera på skiftningar av vikten, för om den gör det straffas den.

Alla ryttare borde börja sin ridutbildning med att sitta barbacka på en häst och lära sig känna rytmen av hästens rörelser med slutna ögon. När hästens bakben lyfts sänks kruppan ner, vilket överförs till ryggen. Försök känna hur höger och sedan vänster bakben påbörjar steget. I skritt är rörelsekompensationen en sida till sida-rörelse av bäckenet, till höger och till vänster med överkroppen i basposition. För gångarten trav läggs en framåtrörelse till sida till sida-rörelsen av bäckenet. Du rör bäckenet till vänster och sedan framåt i en halvcirkel och vidare till höger. Härifrån rör sig bäckenet i en halvcirkel framåt och till vänster. Bäckenet gör med andra ord en halvcirkulär svängande rörelse. För att mjukt och säkert kunna sitta ner i galopp utan att tappa stillheten av överkroppen och benen, måste bäckenet göra en cirkulär rörelse som överförs till överkroppen som en varsam upp-och-ner-rörelse och trycka bäckenet så långt framåt som möjligt.

 

Balans och rytm

Den extra vikten och bördan från en ryttare, blir skadlig för hästen om dess rytm och balans störs. Denna störning skapar hälsoproblem och skador på hästens kropp. För att inte denna extra vikt ska vara ett problem för hästen, måste balansen återställas under vikten från en ryttare så att hästens rytm inte längre blir avbruten. Ryttaren måste hitta sin väg, flödet och sitta i hästens rörelse, hitta tyngdpunkten och följa rytmen. Att sitta och driva hästen framåt som är så vanligt förekommande genom att trycka den framåt med bäckenet eller sätet, gör hästen ännu trögare och kan bara ridas med större kraftansträngning av energi. Genom detta starka ingripande i rörelserytmen, störs konstant både hästens balans och naturliga rytm. En häst bör aldrig bli rytmiskt pådriven till en snabbare fart, vare sig med skänklar eller med säte.

Ridning är en naturlig aktivitet som handlar om känsla och överföring och där vi när vi ger hjälper har exakt samma regler för framåtrörelse för människor. Om du t. ex. vill göra en vändning på bakdelen och du först gör det själv utan häst och dina egna ben symboliserar hästens bakben, så känner du de rätta hjälperna. Du skiftar hela din kroppsvikt med ryggraden lodrät, axlarna i samma höjd och i linje med höfterna. Du viker dig vare sig i höft eller midja. Överkroppen lutar lätt bakåt och vänder lätt in i rörelsen och ditt andra ben kommer framåt. Och det är precis detta vi överför när vi ger hjälperna till hästen som bär sig själv på samma sätt. När vi följer hästens kroppsrörelse, erbjuder vi den ett störningsfritt och balanserat flöde av rörelsen som bara avbryts när vi ger en varsam och empatisk signal. Hästen svarar direkt för att återställa det störningsfria flödet av rörelsen och när detta sker återgår vi till att följa den. Ryttaren och hästen smälter ihop i en förenad rörelse.

 

En balanserad sits

För att utveckla sig själv som ryttare, måste du utveckla medvetenhet om din egen kropp. Om du på hästryggen lutar dig eller viker dig åt höger eller vänster i skuldror, midja eller höfter, kollapsar i ena sidan av bålen, blir ena sidan kortare än den andra. Detta påverkar hästen. Om du har en tendens att luta dig framåt när du rider, får du en nersatt rörlighet i dina höfter och får svårare att följa hästens rörelse. Om du lutar dig för mycket bakåt med överkroppen,  resulterar det i spänning i ländryggen och nacken. Du kan inte sammansmälta med hästen och ge fina signaler genom sätet. Du sitter redan från början i obalans. All statisk spänning i musklerna hindrar kroppen från att uppta rörelsen från hästen och hindrar känslan av att “sammansmälta med din häst”. Bäckenet och ländryggen är balanscentrum och huvudnycklarna till balans i resten av kroppen.

Människor är naturligt osymmetriska, därför har många en tendens att ha en skuldra eller höft mera framåt eller mera bakåt än den andra. Detta påverkar hästen rejält när vi rider. Vi måste därför rotera ryggraden med mening så att våra skuldror och höfter blir parallella med hästens. Även vår andning påverkar hästen i allra högsta grad. Andningen påverkar vår hållning och hållningen påverkar andningen. En djup och långsam andning ger oss en känsla av lugn, reducerar ängslan och nervositet och hjälper till att balansera kroppen. Hästar är väldigt känsliga för vår andning eftersom de är bytesdjur och vet att de första tecknen på rovdjur i gräset är att bli fixerad i blicken och hålla andan.

 

Känna hästen

För att kunna “se” in i hästens kropp med sätet handlar det egentligen om att utveckla förmågan att känna in i sin egen kropp. Du kan känna hur hästen flyttar din kropp och din sits. Från detta kan du veta hur hästen förflyttar sin egen kropp och med denna kunskap kan du ge signaler till hästen och hjälpa till att vara i balans i alla rörelseflöden. Att utbilda sin sits är som att lära sig blindskrift med sätet. Du lär dig en bokstav/känsla i taget och bygger ett helt alfabet/sätesskrift lite i taget. Man måste ha nyfikenheten att känna in i hästens kropp och sin egen och vara närvarande och i kontakt med sig själv när man rider. Vi analyserar uttrycken vi får från både vår egen och hästens kropp så att vi kan hjälpa varann att komma i balans. Du blir en vänlig, lyssnande och hjälpsam partner till din häst. I början koncentrerar du dig på att känna en sak i taget, t ex när det inre bakbenet är i luften men med övning kan du fokusera på andra saker också. Till slut sitter det i ryggraden.

 

Sitsen och vikten som en hjälp

En ryttare som har en bra sits som tillåter sätet att röra sig smidigt med hästen, kan använda det som en hjälp eller vikthjälp. Det är en hjälp av balans. Hästen känner av och påverkas av denna vikthjälp som variationer i ryttarens balans, på samma sätt som om ett barn sitter på våra axlar. En känsla och kroppslig förståelse kan bara upplevas. Ingen kan ge det till dig. Erfarenheten av känslan i din kropp kan bara du känna!

Hästens ryggrad rör sig horisontellt och människans ryggrad rör sig vertikalt under ridning. Rörelsen från hästens ryggrad måste tas upp genom ryttarens ryggrad för att undvika förslitning och obehag på bådas kroppar. Hälsosam rörelse kommer bara genom en balanserad kropp utan spänning. Detta gäller både häst och ryttare! Om du skakar din hand så snabbt du kan, sedan spänner pekfingret… och skakar igen… Visst har du en helt annan upplevelse av rörelsen i din hand nu? Genom denna övning förstår du att varje liten spänning i kroppen påverkar hela kroppen att bli spänd.

I Naturlig och Akademisk Ridkonst är sitsen den primära hjälpen. Alla andra hjälper är sekundära och menade att hjälpa hästen förstå att följa sitshjälpen. Eftersom sitsen är den enda hjälp som inte kan tas bort, är det naturligt och logiskt att ta den hjälp (sitsen) som vi inte kan sluta använda som den huvudsakliga hjälpen till att kommunicera med hästen, så att vi kan sluta använda skänklarna, tyglarna, spöet och till och med rösten. Sitsen är den enda hjälp vi inte kan sluta använda, därför försöker vi kombinera alla hjälper i sitsen. Det kräver förstås en enorm utbildning av ryttaren.

Förr i tiden utbildades unga ryttare på en perfekt utbildad häst mellan pilarerna bara sittandes för att utveckla känslan in till hästen. Med sitsen får man information från hästen men man måste också kunna ge information till hästen och det är bara möjligt med stor kroppsmedvetenhet. Att ha kontroll över sin egen kropp och sina känslor. Det är därför ett livslångt projekt att utveckla sin sits. Sätet ska vara som att stå på sina egna två ben, med en häst emellan. Att finna sin balans som om man står på sina egna ben och om hästen plötsligt togs bort och man ramlade ner, skulle man landa på fötterna, inte på näsan eller på ändan.

Sitsen ska vara funktionellt utan att skada ryttarens rygg eller hindra hästens rörelse. Det är viktigt att arbeta med sin sits för man bär sig själv på hästryggen på samma sätt man bär sig själv i det dagliga livet när man går, står och sitter. Sitsövningar på longeringsvolten är viktiga för ryttaren för att lära sig att andas djupt och lugnt, hitta balansen och sittbenen och slappna av i sätesmusklerna. Låta benen skakas ut från höfterna och hänga ner löst runt hästen. Stigbyglarna bör anpassas till en längd som tillåter en att röra ankellederna fritt. Det bästa är att öva med långa stigbyglar eller utan och följa höger och vänster i rytmen av bakbenens framåtrörelse, som att gå på egna ben. Skuldrorna ska vara parallella med hästens skuldror och höfterna parallella med hästens höfter. Ryttaren ska forma hästen med sitt säte och hästen måste tillåta ryttaren att forma den.

Authentic Horse Education- Dansa med hästaranneli@dansamedhastar.nu

                                 Tel: 0703-90 00 57AW Natural Horse TrainingDansa med hästar på Instagram