Tygelhjälpen

I akademisk ridning/ Naturlig ridkonst är sitsen den primära hjälpen så det mesta man ber hästen om görs i huvudsak från sätet, men i de ögonblick hästen inte förstår sätet behövs en sekundär hjälp. I detta fallet är handen en sekundär hjälp. Om hästen t ex inte tar halten genom att ta hästen bakåt med sätet, går handen in och ber hästen lyssna till och följa handen. Så handen är beroende av en bra sits. Handen enbart kan inte bli bra om sitsen inte är bra. Utan en kunnig och oberoende sits som känner in hästen och ger information, är sitsen värdelös och kan till och med säga det motsatta av vad handen gör. Utan en bra sits kan man inte vara i balans och handen kan inte bli bra. Så en bra hand är beroende av att man också har en bra sits. Först behöver man en bra utbildad sits och handen som en sekundär hjälp som förklarar för hästen vad den skulle ha gjort på sitshjälpen. Att kunna ha en bra hand utan att ha en bra sits fungerar inte. Handen sitter på armen, axeln och är sammankopplad till ryggen och sätet och är därför bara en sekundär hjälp, och inte som ryttare i dålig ridning som i huvudsak använder händerna och fötterna att rida hästen med.

Handen är ett kommunikationsmedel i två riktningar där hästen ger information in i ryttarens hand, och ryttaren ger genom handen information in till hästen. Informationen kan vara mer eller mindre ställning eller böjning, högre, lägre, nosen mer framåt – som bara är ett givande av handen – så om hästen inte reagerar över ryggen fungerar det inte. Handen känner in i hästen om den är lösgjord. Om hästen är stel eller går emot så har den inte förstått handen och då måste man förklarar tygelhjälpen så att hästen förstår.

Den svåraste hjälpen är att lära hästen att svara korrekt till den givande handen, nämligen söka framåt- neråt. Handen/tygelhjälpen är en sekundär hjälp som går in och hjälper hästen om den inte följt sätet – den primära hjälpen – genom att ge små “påminnelser”. Om man drar i tyglarna orsakar det motsatt reaktion. Musklerna kommer då att hålla emot handen som drar och bröstet vrider sig i fel riktning.

När ryttaren öppnar handen ska hästen bära sig själv utan att falla ihop eller springa iväg.Detta är inte att förväxlas med en häst som går “bakom hand”, håller sig själv tillbaka, har stel hals eller liknande. En häst som inte kan bära sig själv, kan inte heller bära en ryttare. Om hästen överför aktiviteten från bakdelen korrekt över ryggen, kan handen samla information om den aktiviteten.

Tyglarna bör inte användas för att vända hästen, utan vara en sekundär hjälp till sätet. Många använder bettet och tyglarna till att vända hästen men det finns inga ben så långt fram i framdelen. Däremot finns det ben som är sammankopplade till skuldrorna så därför bör tyglarna föra bogarna mellan tyglarna. Inre tygeln leder ut bogarna genom en lätt beröring med vikten från tygeln mot halsens insida, t ex för att göra en volt större. Men det är svårare att använda den yttre tygeln korrekt mot halsen (indirekt tygel/neck rein) för den måste användas så mjukt att inte tränset för huvudet till utsidan och förstör ställningen.

I akademisk ridkonst är ridning enhändigt på stångbett symbolen för ryttaren vad det kungliga äpplet som symboliserar världen, betydde för monarkerna. Den akademiska ryttaren som utvecklat basfärdigheter i enlighet med hästens förmåga kan uppnå ridning med stångbettet som är ett verktyg, men på en väl förberedd häst även ett tecken på värdighet. I Naturlig Ridkonst rider vi bettlöst då ridkonsten inte är beroende av en bit metall.

Manipulation av handen genom ett bett kan mätas fysiskt och hästens reaktion till manipuleringen är något hästen är lärd. Rörelserna måste förstås av hästen. Aktionen att söka framåt-neråt till den givande handen är ett resultat utav stretching av överlinjen och det enda handen behöver göra här är att ge. Korrekt huvudposition måste ses i förhållande till den färdiga hästen vilket är en stor konst som aldrig kan tillskrivas en enkel metallbit. I Naturlig Ridkonst används inget bett. Hästen utbildas både på marken och i ridning med bettlöst träns/ridkapson.

Handen arbetar med huvudet av hästen som görs med bettlöst träns/kapson. Man arbetar med kraniet och ser om man genom kraniet känner atlasbenet och känner om underkäken är avslappnad och följer rotationen av huvudet in till ryggraden. Detta är den mest direkta vägen till att påverka ryggraden medan ett bett påverkar på ett indirekt sätt genom manipulation av underkäken. När en ställning i nacken ges av kapsonen eller det bettlösa tränset, följer i de flesta fall underkäken in i den rätta rörelsen av sig själv.

I akademisk/naturlig ridkonst är det traditionellt den vänstra handen som är tygelhanden och som leder tyglarna. Från baspositionen är varje liten rörelse en hjälp. Mot insidan leder tygeln bogen in, mot utsidan leder den bogen ut. I baspositionen placeras vänster hand (tygelhanden) ovanför manken framför naveln. Ryttaren använder vridning av handleden för att ge och ta och genom förfinad kontakt mellan hand och höfter, ger handen information om höfternas position till ryttaren.

Authentic Horse Education- Dansa med hästaranneli@dansamedhastar.nu

                                 Tel: 0703-90 00 57AW Natural Horse TrainingDansa med hästar på Instagram